Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas. Skriven av Edith Sánchez. Senaste uppdateringen: 09 april, Myten om Orfeus och Eurydike handlar om en typ av kärlek som kan gå bortom döden. Legenden säger att Orfeus var en väldigt speciell varelse.
Han vara Apollos son och musikens och konstens gud. Orfeus hade därför musiken som sin speciella gåva. Orfeus lärde sig musik från Apollo. Han lyckades så bra med det att Apollo gav honom sin egen lyra som ett tecken på sin faderskärlek. Detta instrument hade skapats av Hermes, som använde ett skal från en sköldpadda för att bygga den.
Enligt historien kunde Orfeus skapa några av jordens vackraste melodier. Han hade en sådan talang att både gudar och människor blev rörda till tårar när de fick höra hans musik. Till och med de vildaste varelserna lugnade sig när de fick höra denna musik.
Han var också något av en kvinnokarl tills han träffade nymfen Eurydike. Orfeus levde ett äventyrligt liv. Han erbjöd sig därför att åka med argonauterna när de skulle resa för att hitta det gyllene skinnet. Legenden säger att han räddade expeditionen när några sjöjungfrur försökte förvirra sjömännen med sin sång.
De hypnotiserade sjömännen som kastade sig i vattnet där de blev uppätna av dessa sjöjungfrur. Men Orfeus använde sin talang för att förhindra detta genom att spela på sin egen lyra. Hans musik var betydligt vackrare och han lyckades dränka sjöjungfrurnas sång.
Det var därför bara en sjöman som dog. Efter expeditionen träffades Orfeus och Eurydike. Hon var en väldigt vacker nymf. Dagen när Orfeus såg hennes reflektion i vattnet blev han direkt kär och kände att han kunde dö för henne. Han lyckades till slut få hennes uppmärksamhet och Eurydike blev förälskad i honom.
Därefter gifte de sig.