Erik Axel Karlfeldtursprungligen Erikssonfödd 20 juli i Karlbo i Folkärna socken i Kopparbergs ländöd 8 april i Engelbrekts församling ' Stockholmvar en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien — och postum mottagare av Nobelpriset i litteratur Karlfeldt blev Svenska Akademiens ständige sekreterare efter Carl David af Wirsénsom avlidit året före.
Han kvarstod på denna post till sin död Karlfeldt föddes i Tolvmansgården i Karlbo by i Folkärna socken i sydöstra Dalarna. Församlingens prost Åkerblom ansåg att den studiebegåvade Erik Axel skulle läsa vidare och började han på Västerås högre allmänna läroverk.
I skolan hörde han till de bästa bland klassens femton pojkar och han var medlem i skolans litterära förening. Han bodde inackorderad i det som då ansågs vara stadens utkant, Kyrkbacken. Loven tillbringade han hemma i Karlbo. Sommaren fotvandrade han genom Dalarna.
På hösten träffade han en ung flicka, Anna Bolling, dotter till gymnastikläraren, och förälskade sig i henne. Efter hans examen träffades de inte mer men hon verkar ha tjänat som inspiration till många av hans romantiska dikter.
Fadern Erik Eriksson hade tvingats skuldsätta sig för att kunna driva gården. Han började förfalska släktingars namnteckningar på skuldebrev och växlar. Till slut upptäcktes det hela. I maj blev han häktad och i juni dömdes han av rådhusrätten i Sala till två års straffarbete på länsfängelset i Västerås för urkundsförfalskning.
Samtidigt med detta tog Erik Axel examen med goda betyg. Skammen över faderns brott och att hans barndomshem såldes på auktion måste djupt ha påverkat den unge Erik Axel. På höstterminen började Karlfeldt studera vid Uppsala universitet med estetik som huvudämne.
Bristen på pengar gjorde att han fick nöja sig med det allra enklaste rum på Götgatan 7. Sommaren började han som informator i Bräcke i Jämtland och där blev han kvar till vårendå han fortsatte som informator två mil bort hos stinsen i Gällö. På hösten återvände han till Uppsala.
I början av upphörde studierna eftersom han nu helt saknade pengar och var så desperat att han till och med skrev till sin farbror, en av dem vars namnteckningar fadern förfalskat. Hans bön om pengar var resultatlös och hela våren stannade han utan arbete hemma hos föräldrarna i Krylbo.
Under sommaren arbetade han som informator hos Krylbos provinsialläkare.