I förra kapitlet studerades vågrörelser, och vi fick bland annat veta att ljud är en vågrörelse. Med experimentet längre ner kan vi dock visa att även ljus kan beskrivas som en vågrörelse, dock med en väldigt kort våglängd. I experimentet nedan har vi låtit ljus från en laserlampa passera genom två mycket smala springor.
Ljuset får sedan träffa en vägg några meter bort. Om ljus kan beskrivas som en vågrörelse bör det uppträda som vågor. I förra kapitlet beskrevs diffraktion, alltså att vågor som går igenom en smal springa bildar ringmönster.
Vi såg även att ringmönster från två vågkällor som interfererar med varandra bildar linjer där vågorna förstärker respektive försvagar varandra. I vårt experiment bildas det ljuspunkter på vissa bestämda platser med samma avstånd till varandra.
Eftersom det är helt svart mellan dessa punkter tyder detta på att ljuset från de bägge springorna på vissa ställen förstärker och på andra ställen försvagar varandra. Enligt teorin bör ett maximum finnas mitt på väggen där ljuset från de bägge springorna har vandrat lika lång.
Detta kallas centralmax. Vidare hamnar nästa ljuspunkt på bägge sidor där skillnaden i sträcka som ljuset har vandrat är en våglängd. Detta är första sekundärmaximum, andra sekundärmaximum hamnar där skillnaden i väg från de bägge skårorna är två våglängder och så vidare.
Om vi kopplar detta till vågrörelseläran så fungerar detta precis likadant som när ljud interfererade från två vågkällor i förra kapitlet. På detta sätt blir det för att ljuset sänds ut i fas då det kommer från samma ljuskälla laserlampan och de båda springorna är på samma avstånd från den.
De förstärker alltså varandra så länge de går lika lång väg, men även självklart även när den ena går en hel våglängd eller två hela våglängder längre och så vidare. Det går i allra högsta grad att räkna på detta fenomen om vi återgår till bilden ovan så ser vi att avståndet mellan tavla och dubbelspalt Lavståndet till första sekundärmaximum från centralmaximum x 1 och ljusstrålen vilken av dem spelar ingen roll då de ligger så tätt i verkligheten bildar en rätvinklig triangel med vinkeln a.
Det går dock att räkna mer på detta område, titta nu på bilden nedan som föreställer ljusstrålarna när de precis har lämnat sina skåror. Dessa ljusstrålar går mot första sekundärmaximum, alltså är vägskillnaden en våglängd. Vitt ljus är egentligen en sammansättning av alla regnbågens färger.
Olika färger har olika våglängd och det är exempelvis därför himlen är blå. Det blåa ljuset bryts nämligen mest när ljuset går in i atmosfären. Det sprids alltså mest och himlen blir blåfärgad. Nu gör vi om det tidigare experimentet men istället för laserljus sätter vi en lampa som lyser med vitt ljus framför och även nu får vi maxpunkter.
I centralmax får vi vitt ljus medan vi i de olika sekundärmaxima får Bygg och Inredning av regnbågens alla färger. Detta beror på att färgerna sprids lite olika när de går genom skårorna på grund av att varje färg har en egen våglängd.