Råolja används egentligen inte som den är. Den raffineras istället för att på det sättet omvandlas till en rad olika oljeprodukter som exempelvis drivmedel, uppvärmningsbränslen, smörjmedel eller olika typer av insatsvaror i annan tillverkning eller petrokemiska produkter.
Råoljan har olika sammansättning beroende på varifrån den kommer. Det beror på att råolja är en komplex blandning av kemiska föreningar mellan kol och väte, så kallade kolväten, vars struktur bestämmer de specifika egenskaperna hos varje typ av råolja.
Valet av råolja har därför stor betydelse beroende på vad som skall framställas. Ofta innehåller råolja icke önskvärda ämnen som svavelföreningar vilka avskiljs och kan användas på andra ställen exempelvis som råvara i den kemiska industrin.
Priserna på råoljor varierar beroende på hur mycket av bensin, dieselbränsle, villaolja och tjockolja man kan producera av den i olika typer av raffinaderier. Halten av framför allt svavel, men även av metaller och andra ämnen, har också stor prispåverkan.
I Sverige finns det idag fem raffinaderier varav tre tillverkar bensin, diesel och eldningsolja. De har tillsammans en kapacitet att hantera ungefär 30 miljoner ton råolja per år. För att få fram olika oljeprodukter ur råoljan behöver den raffineras.
Det innebär att råoljan hettas upp så att de olika produkterna kan separeras från varandra. Raffinering är möjlig eftersom varje produkt har en bestämd kokpunkt. Vid den för varje produkt specifika temperaturen övergår det från flytande form till gas eller kondenseras från gas till vätska.
På det sättet kan varje produkt särskiljas. Den centrala delen i raffineringsprocessen är det höga och cylinderformade torn som kallas fraktioneringskolonn. Råoljan hettas först upp till mellan och °C och förs sedan in i kolonnen. Resultatet blir att de lättare kolvätena stiger som gas mot tornets topp medan de tyngre typerna av tjockoljor blir kvar och utvinns nära botten.
Bland de lättare kolväteföreningarna återfinns bland annat bensin och flygbränsle medan de något tyngre varianterna utgörs av exempelvis diesel och eldningsoljor. I och med att de olika typerna av kolväteföreningar separeras från varandra kan de nu var och en pumpas ut ifrån deras specifika nivå i råoljan renas upp.
Efter det följer ytterligare behandlingar för att ta fram högklassiga produkter färdiga för användning. Hur mycket som går att få ut av varje oljeprodukt vid raffinering bestäms av råoljans sammansättning och raffinaderiets konfiguration. Det går därför exempelvis inte att raffinera hela mängden råolja till bensin om så önskades.
Istället brukar utbytet av bensin ligga på maximalt 25 procent. Ett problem med det är att marknadsbehovet är betydligt högre.