Utrikesminister eller minister för utrikes ärenden kallas den medlem av en regering i ett land som är närmast ansvarig för utrikespolitiken och chef för utrikesministeriet. Utrikesministerposten anses vanligtvis vara en av de mer prestigefyllda ministerposterna.
I vissa länder är utrikesministerns högre status formaliserad, till exempel i USA där utrikesministern är fyra i successionsordningen för presidenten och i Storbritannien där posten är en av de fyra främsta i regeringen. I länder vars statsskick kännetecknas av semipresidentialism är dock utrikesministerns roll något svagare, eftersom presidenten ofta har ett stort inflytande över utrikespolitiken till exempel Frankrike och Ryssland.
Det samma kan sägas gälla i kommunistiska regimer och andra typer av enpartistater där, utöver regeringen, även det statsbärande partiet har stort inflytande över den förda politiken. Utrikesministern kan — i egenskap av chef för utrikesministeriet — vara överordnad andra ministrar, till exempel biträdande utrikesminister, handelsminister eller biståndsminister.
I EU-länder kan det dessutom finnas en särskild EU-minister som sorterar under utrikesministern. Utrikesministerns närmsta medarbetare är vanligen en hög tjänsteman som kallas statssekreterare och som ofta är politiskt tillsatt. I USA och Storbritannien är det dock ministern som kallas Secretary of Stateoch i latinamerikanska länder som Argentina är utrikesministerns titel canciller kansler.
Europeiska unionens motsvarighet till utrikesminister kallas höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Höga representanten leder utrikesministrarnas möten inom ramen för Europeiska unionens råd i konstellationen rådet för utrikes frågor.
EU-ländernas utrikesministrar möts även i konstellationen rådet för allmänna frågor samt två gånger per år i ett informellt ministermöte, det så kallade Gymnich-mötet. Finlands utrikesminister finska: ulkoasiainministeri är chef för Utrikesministeriet där också Europa- och utrikeshandelsministern och utvecklingsministern är placerade.
Utrikesministerns närmsta medarbetare är ministeriets högsta tjänstemannaledning som består av en statssekreterare som kanslichef och fyra understatssekreterare. Huvudkontoret är beläget i Quai d'Orsay vilket ibland används som metonym för ministeriet.
Franska kungen hade sedan tidigt tal utnämnt fyra rådgivare som bar titeln statssekreterare. Från fick de fyra statssekreterarna olika ansvarsområden och Louis de Revol blev världens första utrikesminister med titeln secrétaires d'État aux Affaires étrangères.
År avskaffade Nationalkonventet såväl utrikesministern som regeringen i sin helhet. Året därpå återinrättades regeringen av direktoriet. Under andra världskriget fanns det två regeringar, den fria franska regeringen i London under Charles de Gaulle och där bland annat René Pleven var utrikesminister samt Vichyregimen under Philippe Pétain där bland annat Pierre Laval tjänstgjorde som utrikesminister.
Tredje och fjärde republiken präglades av täta regeringsskiften och många utrikesministrar med flera och korta ämbetsperioder. När president Charles de Gaulle drev igenom femte republiken blev Frankrike urtypen för ett semi-presidentiellt system med en stark presidentmakt med stort inflytande över utrikespolitiken.
Utrikesministrarna Léon Bourgeois och Aristide Briand mottog Nobels fredspris respektiveden förre för att han varit drivande vid Nationernas förbunds tillkomst och den senare för sin förda avspänningspolitik gentemot arvfienden Tyskland. Utrikesminister Robert Schuman räknas som en av Europeiska unionens fäder för den presenterade Schumanplanen.
Utrikesministern anses vara en av de högre ministerposterna i Italien och flera utrikesministrar har också tjänstgjort som landets premiärminister eller president. Utrikesministern i Norge leder utrikesdepartementet.