När vi studerar samhällsvetenskapliga fenomen som t ex sociala mönster och beteenden bland grupper, eller hur individer uppfattar och agerar i vissa situationer, kan det vara svårt att använda kvantitativa metoder för att komma åt det som är viktigt och intressant.
Vi undersöker i dessa fall inte alltid fysiskt existerande företeelser utan mer det vi kallar för sociala konstruktioner eller kulturella fenomen. Det kan handla om att vi studerar det sätt på vilket organisationer fungerar och hur de utvecklar det vi kan kalla för organisationskulturer.
Det kan också innebära att vi försöker komma åt orsakerna till att unga människor, framför allt tjejer på gymnasiet, upplever stress och prestationsångest och utvecklar ätstörningar. När vi ska återskapa och förstå historiska förlopp är det inte heller alltid så lätt att använda sig av kvantitativa metoder, även om vi ska säga att det kan vara en väg att gå.
Vi behöver ett annat angreppssätt för att komma åt att undersöka dessa fenomen och förlopp. Vi behöver använda oss av kvalitativa metoder. Dessa vetenskapliga metoder kännetecknas av att vi försöker förstå det som vi studerar. Vi kallar ofta detta för hermeneutiska vetenskaper.
Hermeneutik förklaras Samhälle och Arbete de flesta fall som tolkningslära och är egentligen från början en form av texttolkning där vi, genom att säga att helheten består av mer än summan av delarnavisar på att det finns något mer att förstå än att bara räkna samman, sortera och generalisera våra mätresultat och observationer.
Vi försöker komma under ytan. Med detta menar vi att det finns saker att förstå som kanske inte syns direkt och särskilt tydligt utifrån det vi undersöker utan mer finns på djupet. Vi skulle kunna jämföra det med uttrycket att läsa mellan raderna.
Med detta uttryck menar vi att när vi läser, till exempel en roman eller en prosadikt, så finns det budskap och tolkningar som vi först kanske inte ser. Det som är väsentligt i texten kanske vi först upptäcker när vi diskuterar det med någon annan eller när vi läst och funderat flera gånger.
Djupläsningen och diskussionen avslöjar att helheten var oändligt mycket mer och större än bara en samling ord och meningar. Det fanns i texten något centralt att förstå…Jämför vi detta resonemang med en djupintervju med en gymnasieelev om hur hen uppfattar betygen i skolan så kan vi säga att som det eleven säger och uttrycker är det samma som en text.
Samtalet med eleven ger fördjupad förståelse för vilken betydelse betyg har för elevers lärande och sociala utveckling. Vi tolkar det som sägs, ökar vår förståelse kring fenomenet betyg och lärande. Det som är väsentligt i texten, i Samhälle och Arbete berättelse om sina funderingar kring och upplevelser av betyg, kanske vi först upptäcker när vi diskuterar det med någon annan, eller när vi läst utskriften av intervjun och funderat flera gånger.
Vi brukar också säga att kvalitativa metoder ofta innebär att vi är en del av forskningssituationen. På så sätt kan vi både påverka men också påverkas av det vi studerar genom att vi utvecklar en relation till det så kallade studieobjektet som då istället kan definieras som ett studiesubjekt, d v s som beror av eller påverkas av den som undersöker.
Till exempel kan du som gymnasielev bli väldigt engagerad i den livssituation som den intervjuade personen befinner sig i och med att du som intervjuare tolkar in dina egna känslor i stället för att objektivt studera den intervjuades känslor. Detta kan ses som ett problem eftersom vi i vetenskapliga sammanhang är nog med kravet på objektivitet.
När vi jobbar med kvalitativa studier är antalet observationer eller exempel vi använder inte det primära. Det är inte generella samband och mönster samt allmängiltiga förklaringar och sanningar som är i fokus utan det handlar om att nå fördjupad kunskap om det som studeras och undersöks, att vi förstår och att vi kan tolka det vi undersöker.
Kritiken mot detta sätt att angripa problemet kan starkt förenklat sägas vara att vi dels inte uppfyller kravet på systematik och generaliserbarhet, och vi inte heller är objektiva i förhållande till det fenomen vi undersöker.