Jämfört med andra europeiska valutor har den svenska kronans värde halverats sedan mitten på talet. De som reste ut i Europa då och gör om samma resa i dag kan mycket väl se detta. Då — i mitten av talet — var allt billigt i hela Europa. I dag måste man resa utanför Europa för att inte bli chockad över hur dyrt allt är, omräknat till svenska kronor.
Den här förändringen beror på kronans sjunkande värde. Vi har ritat upp detta i ett diagram. Vi har använt euro som jämförelsemått, även om den bara funnits sedan Men före det fanns en räknevaluta — ecu — som används i statistiken. Diagrammet visar hur många euro man kunde köpa för svenska kronor.
Man säger så utan att egentligen mena något med det. I själva verket har den sjunkande kronan varit ett sätt att genomföra lönesänkningar som löntagarna i första skedet egentligen inte märker av. Först flera år senare, eller när man reser utomlands, visas politikens resultat i den egna plånboken.
Många anser att flytande valutor är bra för att hantera ekonomiska obalanser. Om de relativa lönekostnaderna stiger i ett land ökar priserna, vilket leder till att marknadsmekanismerna sätter press på landets valuta. Så småningom kommer successiva justeringar att leda till jämvikt.
Ett viktigt argument för att vi i Sverige ska behålla en svensk valuta och inte vara med i EMU har varit att det ger oss möjligheter att justera skillnader i kostnadsökningar mellan länder. Om vi har en rörlig valutakurs kan skillnaderna pysa ut i form av växelkursjusteringar.
I teorin är detta en ovedersäglig fördel med en flytande valuta. Men historiskt och konkret för just Sverige har det inte handlat om justeringar i löntagarnas intressen. Det här har varje gång varit ett dubbelspel. Finansministrar och ekonomer har talat om behovet av en stark krona, men samtidigt har mäktiga svenska aktörer agerat mot kronan, och vi har fått devalveringar.
Vi kan inte heller se att justeringarna har pyst ut. Om detta vore förklaringen skulle vi vänta oss betydligt mindre svängningar och framför allt att utvecklingen över tid Svenska frågor någorlunda horisontell. Arbetsgivarna och borgerliga nationalekonomer har sitt svar klart på varför kurvan ser ut som den gör.
Vi menar att den beskrivningen är felaktig och måste avvisas. De upprepade devalveringarna är inte ett uttryck för strukturella problem i svensk ekonomi, utan ett uttryck för politiska obalanser där arbetsgivarna och högerns problemformulering fått alltför stort utrymme.