Min förhoppning är att den negativa trenden för skolan i Sverige vänder. Att ungdomar och deras föräldrar börjar inse vilken förmån det är att få gå i skolan, skriver Ulrika Valdeson som efter 28 år som lärare tagit en paus från skolan.
Hans röst antydde att jag var en idiot. Med de betygen från naturvetenskaplig linje borde jag väl ändå ha valt något annat. Det var höstenoch jag hade återigen fått krypa till korset och söka ännu ett lärarjobb. Att gå och vänta på att det där perfekta jobbet skulle trilla över mig hade jag dock inte möjlighet till just då, men ett nytt lärarjobb kunde jag få.
Efter 28 år i detta yrke frågar jag mig fortfarande varför jag blev lärare, och varför jag har fortsatt i alla dessa år. Sanningen är att läraryrket vissa dagar kan vara världens bästa jobb, men alltför ofta är det raka motsatsen. Vi får arbeta i uppförsbacke eftersom många ungdomar inte alls vill vara i skolan.
En av mina elever ansåg till och med att skolan utgjorde Utbildning och kurser hinder för hennes inlärning. Hon var mycket duktig och egentligen intresserad, men lärde sig bäst hemma på egen hand sa hon. Skolan stal av hennes värdefulla tid, men för att få betyg måste hon ju gå dit i alla fall.
Som lärare måste man vara beredd på det mesta och så har det kanske alltid varit, inte minst under min egen skoltid under talet. Men åtminstone på gymnasiet fanns tidigare vissa oskrivna regler som styrde förhållandet mellan lärare och elever, och om gränserna överskreds infann sig en pinsam situation.
Jag glömmer till exempel aldrig blicken jag fick av engelskläraren när jag klev in i klassrummet med en halväten mjukglass i handen. Det var visserligen inte förbjudet att ta med något ätbart till lektionerna, men man gjorde inte så helt enkelt.
Läraren sa inte ett ord, men skammen jag kände var stor och glassen smakade inte särskilt gott. Nuförtiden skäms inte elever inför sina lärare. Att få äta under lektionstid ser de som självklart. Prata i telefon, sminka sig, diskutera fyllor och preventivmedel.
Helt okej. En elev lånade en bok av mig som jag behövde få tillbaka. Nästa dag kom hon i moderiktig miniväska. Blev tvungen att välja mellan boken och sminket, och då tog jag sminket. Vi bestämde en tid som skulle passa henne på en av mina håltimmar.
Jag var där på utsatt tid förstås, men var befann hon sig?