Bittermandel Prunus dulcis var. Det huvudsakliga smakämnet i bittermandel är bensaldehydsom även framställs syntetiskt och säljs i handeln som bittermandelessens. Bittermandeln är giftig, endast ett fåtal mandlar bör användas vid matlagning.
Bittermandel innehåller amygdalin som kan utveckla vätecyanid efter förtäring och som kan orsaka illamåendekräkningaryrsel och hjärtklappningi allvarliga fall även medvetande- och andningspåverkan. Mängderna i recepten är små och vid upphettning minskar dessutom cyanidhalten.
Den bör förvaras oåtkomlig för barn. Glykosiden amygdalin sönderdelas av enzym i mandeln ihop med vatten till bensaldehyd, vätecyanid och glukos. Ett gammalt sätt är att krossa mandlarna ihop med vatten så att enzymen i mandeln kommer i kontakt med amygdalinet som då sönderdelas; syftet har traditionellt varit att få fram bittermandelaromen men det är ofrånkomligt att även vätecyaniden uppkommer.
Liknande reaktion sker i matsmältningen, vilket gör bittermandeln giftig. Att glykosiden amygdalin sönderdelas till bensaldehyd, cyanväte och glukos visades av Justus von Liebig och Friedrich Wöhler på talet. Hushållsarom, så kallad bittermandelessens eller bittermandelolja, är enklast att framställa på kemisk väg och består då av bensaldehyd utspädd med olja.
Enligt Livsmedelsverket innehåller bittermandelolja inte bittermandel. Därför finns ingen risk att den bildar vätecyanid. Förtäring och hälsorisker [ redigera redigera wikitext ] Bittermandeln är giftig, endast ett fåtal mandlar bör användas vid matlagning.
Läst 8 juli Farliga växter. Läst 19 juni Wöhler, J. Liebig 15 juli Annalen der Pharmacie "22" 1 : ss. Kategorier : Nötter och frön Kryddor och kryddblandningar. Namnrymder Artikel Diskussion. Visningar Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik.
Sidor som länkar hit Relaterade ändringar Specialsidor Permanent länk Sidinformation Använd som referens Wikidata-objekt.