De första pannorna på Chalmers kraftcentral byggdes för att producera värme till lokalerna. Det var två ångpannor som eldades med stenkol. Värmen transporterades i rör till de olika byggnaderna vilket var nytt då. Syftet var också att undersöka fjärrvärmens egenskaper och visa på fördelarna med att använda en centraliserad värmeproduktion, för att värma upp bostäder och andra fastigheter istället för att var och en eldade I sin egen panna.
Under de första decennierna fanns det inga externa anslag för forskningen som bedrevs runt KC. Intresset för och finansieringen av forskningen inom energiområdet tog fart först några år efter oljekrisen i början av talet. Efter ett tag visade det sig att tekniken inte fungerade så bra.
Ångtuberna som fanns I bädden eroderade och förstördes. I nästa panna som togs i drift kunde man undvika de tidigare misstagen. Bo Leckner hade byggt upp ett förtroende hos omvärlden för sin verksamhet och lyckades få panntillverkare I regionen, Vattenfall, Göteborg Energi och Byggnadsstyrelsen idag Akademiska Hus och Energimyndigheten att göra en gemensam satsning.
Akademiska Hus, dåvarande Byggnadsstyrelsen skötte driften av pannan och gör så än idag. De driver anläggningen efter forskarnas behov, samtidigt som de ser till att värmeförsörjningen fungerar. De tar hand om alla problem, skaffar personal och underhåller pannan, så att vi kan gå dit och forska, säger Bo Leckner.
Först byggdes ett filter i fluidbäddspannan för att rena rökgaserna för förgasning, vilket gör att man kan använda kraftcentralen på ännu ett sätt. Valmets föregångare uppförde bägge pannor. Deras kunskap krävdes och de satte ihop pannorna efter våra önskemål.
I gengäld kunde vi förse dem med värdefull kunskap om tekniken, säger Bo Leckner. Att flera parter har valt att samarbeta är en förutsättning var sker uppropet på chalmers framgången runt kraftcentralen, menar Lars Strömberg, som drog igång verksamheten runt fluidiserade bäddar i labbet.
Som forskningschef på Vattenfall var han inblandad i bygget av den andra fluidiserade bädden i KC, där Vattenfall stod för en del av finansieringen. Om man ska utveckla och kunna använda tekniken måste man samverka och ska man dela på kostnaderna måste alla få del av resultaten, säger Lars Strömberg.
Efter många framgångsrika år med den fluidiserade bäddtekniken var det dags för en helt ny teknik, i mitten av talet, som forskarna kallade för det koldioxidfria kraftverket. Det gick ut på att hitta en ny förbränningsteknik för att samla in koldioxid i förbränningsprocessen.
Som forskningschef på Vattenfall tog Lars Strömberg initiativet till att bygga en första experimentanläggning på KC för oxyfuel-tekniken. Syftet är att få koldioxiden i så ren form att den går att komprimera till en vätska, som kan deponeras på ett säkert sätt och därmed bli kvitt koldioxiden från anläggningar som använder kol, olja och andra bränslen.
Oviljan att använda kol har inneburit ett vänteläge för forskningen om oxyfuel, men Lars Strömberg tror att politikerna kommer att tänka om när de inser att tekniken behövs om vi ska klara klimatmålen.