När de första västerländska kolonialmakterna började visa intresse för landet i mitten av talet uppfattade man det som en lydstat under Kinas kontroll, och senare i början av talet gav man mer eller mindre sitt medgivande när den andra grannen Japan kolonialiserade landet.
På det sättet har landet alltid levt i skuggan av sina mer välkända grannar, och i Väst har man inte visat mycket intresse för landets långa historia och rika kultur. Den viktiga roll som Korea har spelat genom östasiens historia, både politiskt Blandat innehåll kulturellt, har därför ofta fallit ur bilden.
Efter befrielsen från den japanska kolonialmakten, i sin tur, har synen på den koreanska halvön präglats av delningen i nord och syd, Korea-kriget, kalla-krigsretoriken, militärdiktaturer och ekonomisk utveckling i syd och svält i nord. Även om koreansk film har fått en del uppmärksamhet på sista tiden är Koreas kultur dock något det har varit väldigt tyst om.
Det gäller även koreansk litteratur. Mot bakgrund av det stora intresse som funnits för Kinas och Japans historia och kulturer finns det i Väst en lång tradition av att översätta både traditionell och modern litteratur från de två länderna.
Men det först på senaste tiden som koreansk litteratur har börjat översättas och få internationellt erkännande. Den engelskspråkiga världen ligger fortfarande något efter och det är främst i Frankrike och Tyskland som förlag har börjat visa intresse för koreansk litteratur och författare som Yi Munyôl och Hwang Sôkyông har fått en hel del uppmärksamhet.
I Korea har speciellt poesin en mycket lång tradition. Den har fortfarande en väldigt stark ställning, med upplagor som många poeter i Väst skulle avundas, och internationellt har bland andra poeter som Sô Chôngju och Ko Un blivit uppmärksammade. De äldsta exemplen på tidig koreansk litteratur är hyangga-dikter från Silla-dynastin Idag finns tjugofem sådana dikter bevarade i den form de senare blev nedskrivna i historiska verk från Koryô-dynastin Dessa dikter är skrivna på koreanska, men då ett koreanskt skriftspråk saknades vid den tiden har det koreanska språket återgetts med kinesiska tecken, enligt ett intrikat system som kallades hyangch'al.
Innehållet är ofta buddhistiskt, men det finns även dikter med ett mer världsligt innehåll. Senare kom denna diktform att dö ut, liksom traditionen att läsa den, och under Koryô-dynastin blev istället poesi och prosa skriven på klassisk kinesiska dominerande.
Kinesiska poesiformer hade introducerats och blivit populära redan under Silla-dynastin i samband med att konfucianismen utövade ett allt större inflytande över den koreanska halvön. Ch'oe Ch'iwôn ? Jämfört med tidigare perioder finns mycket mer litteratur bevarad från Koryô-dynastin, mycket tack vare Tongmunsôn, en samling av koreansk litteratur sammanställd under andra hälften av talet.
I detta verk finns ca dikter och prosastycken bevarade. En mästare i klassisk kinesisk poesi Blandat innehåll Koryô-dynastin, och den författare som har mest alster upptagna i Tongmunsôn var Yi Kyubo Under denna period växte även en poesiform fram som sedan dess har varit populär i Korea fram till dags datum.
Det är sijo, tre rader med 14 till 16 stavelser var, sammanlagt 44 till 46 stavelser. Dessa dikter skulle sjungas. Den första raden introducerar ämnet, den andra utvecklar det, och den tredje kommer ofta med en överraskande vändning.
De äldsta bevara dikterna i denna stil är skrivna av U T'ak När vi kommer in i Chosôn-dynastin fortsätter dessa litterära former komponerade på klassisk kinesiska att vara dominerande. Helt nya möjligheter öppnades dock för den koreanska litteraturen när kung Sejong proklamerade skapandet av ett alfabet för det koreanska språket, hunmin chôngûm, det skriftsystem som idag kallas han'gûl.